Smålänningen talar ut...

Först lite bilder från min födelsedagsgrillfest:) (Bilderna är tagna med vår nya kamera, ett fynd vi gjort på utförsäljning.)

Vi har varit med om världens mest fantastiska händelse eller det var kanske inte så häftigt, men tanken på att det var vårt barn vi såg var och är oerhört stort!!

Overkligt och underbart att se något som rör sig där inne. Benen, händerna och huvudet såg man tydligt och hjärtat förstås som pickade på. Bebisen låg för övrig upp och ner med ryggen mot oss när vi började titta och verkade inte vilja vara med på bild. Jag ville ju se om det var en flicka eller en pojk, men bebisen var kanske lite pryd så det blev att jobba för barnmorskan, "ultraljudsdosan" for kors och tvärs över magen, allt för att försöka hitta någon vinkel där lill bebis kunde ses "från rätt håll". Den här "generösa" posen gjorde iaf att vi kunde få se andra saker som näsan underifrån, örat i profil och en tampdyna...haha bebisen knöt också näven åt oss, vet inte om det var en slump eller om det var en indikation om att "lämna mig ifred nu, annars..."

Som alla föräldrar som varit på ultraljud vill man ju få med sig bilder hem, det spelar ingen roll att man inte riktigt vet vad man ser, man vill ju ändå lite stolt visa upp bilderna...

Tyvärr får ni inte se några bilder på familjen Perssons kylskåp(alltså syftar på att jag hade tänkt att hänga bilderna där:))...därför att det gör alldeles för ont i en smålännings hjärta att betala 200kr för tre grummliga, inte precis så jätte tydliga bilder dessutom utskrivna på typ faxpapper.